Ulrika's profileLilla jag i stora världe...PhotosBlogListsMore  |  Tools Help |
|
January 29 Jag ska roamig med att åka till min underbara öron-näsa-halsdoktor idag. Sonen har haft problem med örat ett tag nu, och i helgen var han med sin pappa på badhuset. Efter det klagade han ännu mer på öronont och hör knapp något alls. Han reagerar inte ens om vi i vanlig samtalston frågar om han vill ha godis. När mitt lilla godismonster inte reagerar ens på det så hör han verkligen dåligt... Gissar på en vaxpropp som sitter långt inne. Har själv haft de där symptomen och låtit doktor Tomas gräva fram en hel del ur örat. Hoppas på en hörande son när vi återvänder hem.
Annars går livet på som vanligt. Det är lite skillnad på att ha ett tredje barn och storasyskon som går i skolan. Dagarna blir liksom upplanerade på ett helt annat sätt, inget gå hemma och dra inte precis. Har förrut sett till att planera in massa saker de veckor jag inte har storbarnen, men insett att då blir det aldrig någon lugn dag så nu fördelar jag det lite mer jämnt över veckorna.
I förrgår var min BB-kompis här på besök. Vi är födda samma dag och våra mammor låg på samma sal på BB. Sen träffade vi på varandra i matsalen på BB och det visade sig att vi fått varsin dotter med bara någon dags mellanrum och dessutom tredje barnet för oss båda. Att vi sen jobbade som BMA båda två gjorde det hela inte mindre konstigt. Så nu vågar vi inte annat än hålla kontakt *ler* Nädå, men det var väldigt trevligt att fika och snacka lite. Det ska vi göra fler gånger.
Lilltjejen är förkyld igen och har spoljerat planerna på att få henne att sova själv i sin säng iaf första delen av nätterna. Vi som var och hämtade hem spjälsängen från mina föräldrars förråd för att se om hon skulle trivas bättre i den en sin första säng. Hon sov riktigt bra i den de första två nätterna, men sen har det inte gått särskilt bra. Får ta upp kampen igen så fort snörvlandet och nysandet lugnat ner sig. Hon har även börjat visa sig vara en bestämd liten dam som inte bänder på sin vilja i första taget, utan protester. Det blir intressant att se hur det utvecklar sig vart efter, gissar att vi nog inte får det helt lätt när hon växt till sig och blir mer och mer medveten. De senaste kvällarna har hon nästan skrämt livet ur oss med att skrika så hon till slut inte fått luft och svettats som en dränkt katt för att sen ligga helt likblek och helt slut när vi fått lugn på henne. Men jag gissar att det är förkylningen och övertrötthet som spökar. Vill man inte sova på dagarna blir man ju rätt trött på kvällarna.
Nu börjar lillsnörpan tröttna på att sitta i sin babysitter och titta på mamma. Dags att packa ihop sig och börja bege sig in mot stan så vi hinner i tid till doktorn.
January 10 Och så harnästan all snö smält bort, som vanligt när det är min barnvecka. Bara för att man har en stor trädgård där man kan snöbusa och åka pulka och sånt kul.
Igår roade jag mig med att handla mat för att fylla vårt tomma kylskåp. Vi hade inte orkat oss iväg till affären på ett bra tag, men igår var det tvunget. Vi hade inte ens smör till smörgåsen kvar. Det är alltid lika spännande att åka och handla med en 1,5 månaders bäbis. Ska hon sova hela tiden eller sitta nöjt och titta eller ska hon månne skrika precis hela tiden medans hennes svettiga mamma springer runt och slänger ner det nödvändigaste i shoppingvagnen så fort hon och samtidigt stoppar in nappen, som envisas med att på något konstigt sätt flyga ut titt som tätt, i munnen på dottern.
Det blev en blandning av alla tre. Hon sov lite först, satt sen och tittade nöjt en liten stund lagom tills det var dags att betala. Då ville hon inte vara med mer. Det gick förhållandevis smidigt iaf. Åt sedan en Big Mac och co i bilen medans motorn var igång, för att dottern som somnat in igen inte skulle vakna och sen var det stora företaget att hinna packa upp innan dottern blev helt hysterisk i sin bilbarnstol i hallen. Gick rätt bra det också.
Idag har det varit städning och sätta upp en loftsäng i stora dotterns rum som gällt. Sen har vännerna varit här och beskådat vårat lilla 1,5 månaders underverk. Imorgon kommer nästa uppsättning vänner för det samma.
Nu väntar film med sambon och minsta dottern.
January 08 Vet ni vadjag tror jag är tillbaka. Mitt blogguppehåll blev rätt mycket längre än jag tänkt mig, men varken lusten eller orken har funnits förrän nu.
Det har hänt en hel del sen sist. Den långa väntan och stora magen försvann äntligen den 19 november och Joline gjorde entré i familjen... en vecka efter beräknat datum och efter många suckar och stön. Jag kan ju inte påstå att det var särskilt roligt att gå hemma och vila med en massa förvärkar en extra vecka. Men när hon väl bestämde sig för att komma ut gick det fort, som tur var.
"Vilken tur att vi fick den sötaste bäbisen mamma" var storebrors kommentar. Och självklart håller vi med allihop!
Nu består dagarna av amning, bärande, blöjbyte, mys och gos... och så försöker jag hinna med lite disk, tvätt och städning. Men det är inte lätt när man har en dotter som absolut inte vill ligga själv en sekund. Då och då går Baby Björnen (som jag fått låna av en snäll kompis) bra att sitta i och det är jag tacksam för. Trevligt att kunna använda båda sina armar.
Annars börjar väl vardagen sätta sig och de första bäbisveckorna när allt mest är småkaos och det bara är amning som gäller är över. Joline har haft och har fortfarande lite magproblem; föstoppning, vilket inte alltid är helt kul. Dessutom har hon bestämt sig för att mest växa på längden och inte på bredden så vi har börjat ge tillägg (vilket även kan ha spätt på förstoppningen) så hon blir helt nöjd. Lite kluvet är det att bara amma på halvtid redan, man vill ju att hon ska få min mjölk, men det är även rätt skönt att pappa också kan bidra med matning. Är inte särskilt förtjust i att känna mig som en matmaskin. Lite pärondricka i ersättningen verkar dessutom hjälpa mot magproblemen och det är ju rätt skönt. Allt ger sig till slut.
Ser fram emot min mammatid här hemma och ska försöka uppdatera bloggen så ofta jag orkar och hinner. October 21 Är förkyld ochuttråkad men mår ändå rätt okey. Blodtrycket har gått ner lite med hjälp av all vila och barnen är här den här veckan vilket gör mig hel. Det får mig att slappna av, trots en del bråk, gråt och tjafs, för det innebär ännu mer skratt, kramar och kärlek. De har blivit så stora, mina barn, och det skrämmer mig lite... att det går så fort. Jag måste komma ihåg det nu när det tredje barnet snart kommer. Måste ta vara på alla ögonblick och inte låta allt gå i slentrian. Men stora barn har sina fördelar de också. Just nu är de så förväntansfulla inför sitt syskon. Tror jag kommer få en väldigt bra hjälp båda av storebror och storasyster. Det ska bli intressant och se. Men nu orkar jag inte blogga mer. Ska upp och lägga mig i vår nya säng, som kom igår, och läsa innan det är dags för lunch. Ikväll får jag mysa själv med barnen, min Kärlek är ute med jobbet och roar sig. October 15 Har ingen bradag idag. Känner mig mest less och uttråkad och ensam. Dessutom ska jag till barnmorskan och varje gång är jag livrädd för att hon ska få för sig att "nä nu får vi nog lägga in dig". Blodtrycket bara vill inte ner, hur mycket jag än vilar. Är såååå trött på att vila, men gör jag inte det så blir det ännu värre. Då känner jag till och med av att jag inte är helt hundra. Nu på morgonen märkte jag dessutom att mina fingrar och fötter ar börjat svullna, även om det är marginellt jämfört hur många andra gravida sväller upp (... och jag är ju dessutom i vecka 36) så blir man lite orolig. Man vet ju aldrig, i kombination med högt blodtryck så... Måste trycka bort alla sådana tankar. Tyvärr har jag alldeles för mycket tid till att fundera och tänka för tillfället...
Det är bara att stå ut... Fyra veckor till sen är detta stadium förhoppningsvis över, om inte tidigare.
Men nu är det frukostdags, blir nog mannagrynsgröt idag.
October 08 Det råder minstsagt bloggtorka på Ulrika-fronten för tillfället, men gör ett litet försök iaf. Det är idag fem veckor kvar till planerat datum, men vi får väl se om bäbisen är nyfiken och vill komma ut lite tidigare (hoppas, hoppas) eller om den trivs bra där inne i magen och drar ut på tiden. Börjar bli omåttligt trött på att bara gå (eller helst ligga enligt doktorns order) här hemma och vänta, men vad kan man göra?!! Det är bara att stå ut. Så länge jag håller mig lugn håller sig blodtrycket på någorlunda acceptabel nivå.
Imorgon fyller dottern 9 år. Tänk, för 9 år sedan hade jag legat nästan en vecka på förlossningen, med ständiga blodtryckstagningar, kanyl i handen (usch vad jag hatade det) för att kunna få blodtryckssänkande mediciner akut och mätinstrument över magen för att kolla värkar och bäbisens hjärtfrekvens. Och imorgon är det precis 9 år sedan jag pinades genom kejsarsnittet som fick ut henne till världen. Är så glad att hennes bror inte ställde till det lika mycket och ville komma ut den "normala" vägen.
Jag får vara tacksam för att det under omständigheterna går rätt bra nu också, iaf.
Som tur är så är det ju värt allt jobbigt efteråt, när man fått ut den lilla parveln som ställt till det så.
Tänk så liten hon var, min lilla tjej. Och nu är hon 9 år och rätt mycket i någon slags förpubertet. Obstinat som bara den. Vågar inte tänka på hur det blir i riktiga tonåren. Den tiden den sorgen *ler*.
Ska iaf slå in hennes presenter idag och kanske till och med baka lite frallor till födelsedagsfrukosten imorgon. Sen ska vi fira med att gå till hårfrisörskan och klippa oss både jag och dottern imorgon eftermiddag, innan det blir födelsedagskvällsmat och mys hemma.
På lördag ska vi iväg och köpa bilbarnstol till pyret i magen och på söndag är det födelsedagskalas som gäller. Sen väntar ny vecka då jag ska vila upp mig efter helgens bravader... igen... September 26 Nu har jagklarat av nästan alla de nyblivna morgonrutiner jag lagt mig till med under sjukskrivningen.
Det vill säga att jag
* legat och vänt och vritid på mig i sängen sådär en halvtimme innan jag gett upp och istället läst ut min Mama-tidning som kom igår (är mitt emellan böcker just nu så det blir diverse magasin istället. Mest har det varit sambons Vetenskapens värld... fasligt vad bildad man blir av den, om det som står i den skulle få för sig att fastna i huvudet... men nu alltså den kanske inte riktigt lika allmänbildande men ändå rätt intressanta och iaf underhållande Mama)
* gjort minst 3 pauser i läsningen för att gå på toa eftersom bäbisen tränar kickboxning på min kissblåsa
* satt igång dagens omgång tvätt som låg förberedd i tvättmaskinen
* tvättat bort tandkrämen som blivit kvar i handfatet efter att sonen borstat tänderna
* släppt in vår pratande katten, haft dagens obegripliga konversation med honom och fyllt på hans matskål så han kan bli om möjligt ännu tjockare.
* slängt ner resterna av gårdagens grönsaker till mina, också de tjattrande, marsvin (ska ta och städa deras bur idag också ser jag)
* satt igång en brasa i braskaminen för att höja graderna av värme och mysighet.
* gått igenom kylskåpet och plockat fram vad det erbjöd till frukost
... och nu alltså satt på datorn för att kolla lite mail och annat smått och gått som är bra att ha gjort innan barnen ska hämtas.
Det ska också tilläggas att de veckor barnen är här ingår även att få upp dem ur sängen, se till att det finns rena kläder framplockade, tjata på sonen att klä på sig (HUR kan det ta 10 minuter att få på sig en strumpa???), borsta/fläta hårömma dotterns hår, och pussa både barnen och sambon hej då när de åker iväg till skola och jobb... innan jag går tillbaka till sängen i hopp om lite sömn (som alltid uteblir).
Mina barn ger mig numera ständiga bevis på att de växer i rasande fart (inte bara i form av urvuxna kläder) och är just 6,5 och 9 år gamla. Det går inte att räkna hur många gånger de ha snubblat, slagit i tår i trösklar, gått in i dörrkarmar, vält ut mjölkglas, tappat flingpaket (självklart så att flingorna bildat en liten fin matta över köksgolvet), stjälpt för mycket på yoghurtpaketet så att tallriken blivit överfull och allmänt bara "klantat" till det. Otaliga är de gånger jag har fått ta ett djupt andetag och förklara för mig själv att det är åldern och de växer... vilket faktiskt är något positivt (att de växer alltså).
Ikväll lämnar dottern och jag sambon och sonen hemma och går på bio och ser Mamma Mia. Ska bli kul att se hur den ter sig på film efter att ha sett den på teater både på engelska i London och svenska i Stockholm. Trevligt med lite egentid med dottern också. Något vi behöver båda två.
September 24 Bäbisen ville intealls samarbeta med ultraljuds-barnmorskan idag. Så fort hon skulle mäta något så började den vifta omkring och sparka så att det inte blev någon ordning på någonting. Men till sist fick hon sina siffror iaf och uträkningarna visar att bäbisen är något mindre än medelbäbisen i v. 33 men en bra bit innanför alla gränser. Skönt att höra.
Själv är jag rätt less just nu. Hatar att inte ha någon ork och vara ständigt in i döden trött. Sen hade jag flimmer för ögonen två gånger igår, och den sista gången självklart när jag hade hämtat sonen på fritids och var på väg hem i bilen. Så det var bara att köra på och hoppas att det inte skulle bli alltför illa innan jag kom hem. Klarade mig precis lagom tills sängen. Barnmorskan blev inte helt lättad av att höra att jag hade synrubbningar, eftersom det kan vara tecken på att blodtrycket ger sig ännu mer till känna. En annan tänkte inte alls i de banorna. Jag har ju haft sån migrän till och från genom åren och trodde det var ett helt vanligt sådant anfall, särskilt eftersom jag inte sovit en hel natt på säkert 3 veckor och känner mig allmänt off.
Har iaf lovat att höra av mig till förlossningen om jag skulle få mer flimmer eller ont i huvudet... eller känna något annat suspekt... September 22 Nu är jagsjukskriven på heltid. Blodtrycket har gått upp lite till, trots att jag "bara" jobbat halvtid. Så nu har jag stränga order om vila. Man får vara tacksam att det än så länge bara är blodtrycket som är något alarmerande... även om det bästa vore att det gick ner så klart. Dock inga proteiner i urinet och inte så mycket svullnad, så havandeskapsförgiftningen är en bit bort fortfarande och så ska det förbli.
Bäbisen tycks må bra och ta det den behöver iaf, magen har vuxit som det ska, om än inte riktigt lika snabbt som i början. Men då växte den väldigt fort å andra sidan. Det kommer bli som med förra graviditeten, ett himla spring på MVC. Ska på extra tillväxt-ultra på onsdag och sen är det besök hos barnmorskan en gång i veckan som gäller. Tur att man är sjukskriven så man hinner... Men det är skönt att de håller koll. Har även fått tid hos sjukgymnast eftersom ryggen börjat krångla en del. Säger bara det, gravid efter 30 är ingen lek. Tur att det är värt det i längden.
Nu väntar frukost nr.2 och Sex and the city September 19 Varför ska detvara så omöjligt att somna om när sambon gått till jobbet. Både vill och behöver sova, men näe det bara går inte. Har numera slutat ligga kvar och vända och vrida på mig i sängen. Det är helt enkelt bara att slänga benen över sängkanten och masa sig upp... eller slänga och slänga, det kanske är att ta i. Slänger väldigt sällan med benen nuförtiden.
Nu sitter jag iaf här framför datorn och är jättetrött, men det vore ödestígert att gå och lägga sig. Somnar jag så blir det ett helvete att somna ikväll och dessutom kommer resten av dagen att gå i seghetens tecken, mer än den redan gör. Bättre att vara uppe på dagen och iaf försöka sova på nätterna, vilket iofs inte går helt smort det heller. Har massor att göra och ska väl snart ta tag i det. Måste bara hämta kraft någonstans och har lite svårt att hitta kraftkällan.
Den här helgen blir en barn-bonus-helg. Barnens pappa med sambo ska flytta till hus och jag passar på att få hit barnen lite extra. Vi tänkte ta oss ut till båten och ha myshelg. Blir troligen sista båtturen för säsongen, tyvärr. Det går så fort... tiden bara flyger iväg. Var inte länge sedan vi bytte båt och såg fram emot massa härliga dagar i skärgården. Och en hel del blev det ju, även om det såhär efteråt känns lite för lite.
Börjar ana att det inte blir mycket till "bara vara och ta det lugnt" i oktober, varenda helg verkar uppbokad. Men det är ju bra att det kommer pre-bäbis och inte post-bäbis, för då lär jag varken ha ork eller lust. DÅ blir det verkligen mycket bara vara tid hoppas jag. Fast sen kommer ju december med allt vad det innebär... Men jag ska verkligen försöka ta en dag i taget, njuta av nuet och inte stressa upp mig för morgondagen, och det vet jag att blodtrycket tycker är en jättebra idé.
Dags att planera inköpen inför helgen och sätta lite fart... September 17 Idag har jagenligt beräkningar gått gravid i exakt 32 veckor.
Bara 8 veckor kvar plus/minus 2 veckor. Med min tur blir det väl plus, men hoppas en hel del på minus (bara bäbisen känner sig färdig så klart). Enligt de där vänta-barn-sidorna här på nätet och Stora barnboken ska risken nu vara stor att jag ska ha svårt att andas, lida av halsbränna och ha svårt att sova bl.a. Barnet ska också vara exremt rörligt denna period (vilket iofs snart avtar då magen blir för trång). Ja inte är den för trång för vår bäbis än iaf. Den tycker precis som sin pappa om att röra på sig, och har gärna små aerobic-pass där inne när mamma sätter sig ner för att ta det lugnt och vill vila (det sistnämnda står alltså bara för bäbisen) Alla de andra åkommorna stämmer extremt väl det också.
Nu är jag dessutom förkyld vilket inte underlättar andningen direkt. Och så fort jag får för mig att snyta mig sätter jag igång en flod av näsblod. Alltid lika spännande att kolla hur kudden ser ut på morgonen. Fast egentligen borde jag inte oroa mig för kudden eftersom jag oftast är vaken största delen av nätterna och då märker om det börjar rinna från näsan. Halsbränna har jag lidit av sen vecka 20 ungefär så den är ingen nyhet precis, Det ska dock tilläggas att det var den "åkomman" som jag anade jag inte skulle slippa ifrån eftersom det var det jag led av mest under mina två andra graviditeter. Den här gången går den dock att stå ut med ganska okey, iaf med hjälp av Novalukol.
Sen måste jag ju erkänna att jag ändå njuter av att se magen växa, eftersom det betyder att bäbisen växer och verkar må bra... trots mitt höga blodtryck och nu feber och förkylning.
Jobbet har helt fått stå tillbaka denna vecka eftersom förkylningen även har genererat feber. Det har varit till att spendera dagarna hemma i sängen eller i dotterns sackosäck framför Sex and the city.
Ja aa... jag har fastnat!!. Jag som helt bojkottat och varit helt ointresserad av den serien, gav upp mina principer och började, i brist på annat, att titta på första säsongen. Måste erkänna att jag höll på att ge upp efter första avsnittet som jag inte tyckte var helt lockande, men efter ytterligare två avsnitt är jag fast. Nu måste jag bara ta mig igenom resten av säsongerna innan jag kan se filmen som det har varit så mycket hysteri omkring.
Men nu ska jag ta en minipromenad till brevlådan och se om det finns någon post. Det blir nog ungefär vad jag ork kvar till idag. Har redan tagit ut en del av mina ork-resurser genom att bada och raka benen och bikinilinjen. Det enda sättet att få det gjort i mitt tillstånd är just i vattenfyllt badkar där man är någorlunda viktlös... Men tala om flodhäst i ett badkar. Desstom tycker bäbisen sådär om varmt badvatten och det ihoptryckta läge den tvingas till när mamma försöker komma åt ben och bikinilinje, och sätter igång ett av sina protest-aerobic-pass. Men nu är det gjort och jag är helt slut, men känner mig betydligt fräschare. September 12 Jag tror sonenser fram emot vår biokväll. Han har konstanterat att vi två, bara han och mamma, ska på bio minst 10 gånger sen vi kom hem idag kl 14. Och jag har intygat att "ja så är fallet" och dessutom försäkrat honom att vi ska köpa både popcorn och läsk innan filmen. Man borde hitta på mer saker med barnen på tu man hand, synd att tiden sällan räcker till.
Har försökt ta det lugnt idag och bara göra det jag verkligen måste, som att äta frukost, ringa och maila lite samtal och e-post jag skjutit upp, flytta den våta rena tvätten till torktumlaren innan den helt möglade bort i tvättmaskinen, plocka undan lite i köket, hämta sonen, äta lunch och bada så att man inte förstör kvällen för de andra biobesökarna i salongen.
Sen råkade jag tänka på vad jag såg i spegeln när jag kom ut från badet. Är inte helt jätteförtjust i bilden om man säger så. Jag känner mig verkligen som en elefant eller något annat stort djur nu. Elefanter och andra stora djur ska ju vara stora... jag inte lika mycket så. Är redan trött på magen och graviditeten och längtar efter vår bäbis jättemycket. Två månader känns som en evighet och vetskapen om att jag under den tiden kommer växa ytterligare är inte helt upplyftande. Vill inte vara tjock och otymplig längre och jag längtar efter att få komma igång och träna. Har bestämt att det blir Friskis efter nyår. Fast mest vill jag få hålla vår bäbis... Känns som en evighet tills dess.
Men nu ska jag gå och krama på sambon, som blir lämnad helt själv här hemma ikväll, innan det är dags att åka. September 11 Första halvtidsveckan ärförbi och jag kan väl villigt erkänna att det känns sådär. Visserligen är de väldigt snälla på jobbet och försöker underlätta så mycket som möjligt, men det är fortfarande en hel del att fixa med och bara det att ta sig iväg och hem och sen sysselsätta barnen halva dagen tar fullständigt kål på mig. Har utvecklat yrsel och illamående och sömnproblem och kroppens rörelser drivs enbart av ren viljestyrka. Dessutom känns det som om jag skulle kunna bryta ihop i gråtattacker när som helst, för det minsta lilla. Men tänker man positivt så är det ju bara två månader kvar av graviditeten och jag kommer troligen jobba högst två veckor till.
Sen är jag såklart glad över att jag får mer tid med mina barn. Det är skönt att det inte bara är hämta dem på fritids, åka hem, laga och äta kvällsmat, läsa godnattsaga och natta dem, utan att man faktiskt hinner hitta på lite tillsammans.
Har bestämt att jag ska passa på att göra något på tu man hand med ett barn i taget nu innan bäbisen kommer. Båda barnen tyckte att bio var en ypperligt bra idé, så imorgon ska jag och sonen gå på Wall.E och nästa gång det är min barnvecka är det dotterns tur... men vi tar en annan film... Lutar åt Mamma Mia. Ska bli mysigt att få ägna en kväll åt bara ett av barnen. Trodde det skulle bli fajt om vem som skulle få gå på bio först, men som tur är visade det sig att det var disko för lågstadiet imorgon kväll och att dottern extremt, hemskt gärna ville gå på det... så det löste sig smidigt.
Nu ska jag leta fram viljestyrkan och ta itu med den rena tvätten som måste vikas. Hej och hå, pust och stön. September 03 Läkarbesöket resulterade ihalvtidssjukskrivning, hur nu det ska gå till med tanke på att man jobbar dubbelt så mycket när man jobbar heltid... med andra ord ska jag jobba hälften av dubbelt så mycket... eller nåt... Ja ja, det är ju bra för ekonomin iaf och jag håller mig sysselsatt. Ska även få gå på extra ultraljud för att kontrollera att bäbisen växer som den ska. Med tanke på att jag nog tycker magen är rätt stor så tror jag inte det är några problem, men det är ju bra att de checkar läget iaf.
Är extremt trött just nu och ska gå upp och lägga mig en stund, tog på krafterna det där läkarbesöket. De tömde mig på massa blod för att kontrollera diverse värden och jag måste fått akut blodbrist eller något. Blev alldeles yr och matt... kan iofs varit stasen också. Tycker INTE om när de drar åt runt armen, inte ens med blodtrycksmanchett. Ska till barnmorskan igen om knappt tre veckor så då får vi se hur det gått med att jobba halvtid och sånt då. September 01 Gissar att jagKANSKE kommer blogga lite mer nu. Var hos barnmorskan idag, med följden att jag blev sjukskriven. Varken blodtrycket eller kisseprovet blev riktigt godkända och med tanke på stressig arbetsplats och tidigare havandeskapsförgiftning fick jag lova henne att inte gå till jobbet. Har fått en läkartid på onsdag och blir då troligen sjukskriven en längre tid. Detta togs emot med blandade känslor om man säger så. Jag måste erkänna att det är rätt skönt att slippa ifrån röran på jobbet, men fy vad tråkigt att gå hemma och VILA i 2,5 månader till och jag vill absolut inte få havandeskapsförgiftning igen vilket är risken om jag inte trappar ner förstod jag, så lite orolig är man ju också... Vi får se vad läkaren säger på onsdag. Magen växer som den ska iaf och bebisen verkar må bra med bra hjärtljud och full fart på armar och ben (vilket jag minst sagt känner av så fort jag får för mig att sitta still en stund eller lägger mig ner). Känns skönt det iaf.
Nu sitter jag och väntar på att chefen ska ringa, så jag får förklara läget. Hon blir nog måttligt road hon med. Men det är smällar de får ta.
Har iaf haft en trevlig helg. I lördags följde jag med mina föräldrar ut i skogen och plockade drygt 2 liter kantareller . Det var skön att komma ut och andas lite skogsluft och väldigt trevligt att kunna få med sig kvällsmat hem. Det blev varma mackor med kantarellstuvning så klart. Kärleken fick stanna hemma och se till att grävskopan (och han som skötte den) gjorde sitt jobb i trädgården. Vi behöver fixa till "lite" för att få plats med nya båten bredvid garaget i vinter. Förutom att vi bor på bergrund och berget behagade sticka upp lite väl mycket (så att en liten sprängningsinsats behövs) så kommer det nog bli jättebra. Grävskopan förvandlade också en del av vår skogstomt till vanlig tomt i form av två etapper, där vi kan så gräs och eventuellt lite frukträd så småningom. En del av den borde även bli en mysig uteplats... så vi är nöjda.
Gårdagen tillbringade vi i båten. Det var ett tag sen vi var där så det var trevligt att komma ut och se om den lite. Mina föräldrarna kom också ut på en fika och fick äntligen se hur båten ser ut i verkligheten. Det har inte hunnits med under sommaren tyvärr. Hoppas på att det blir mer tid i båten nästa sommar, så de kan följa med ut i skärgården en sväng också.
Nu ska jag ta och lägga mig en stund och läsa boken jag påbörjade igårkväll : "I denne ljuva sommartid"av Mari Jungstedt. Är inne på kriminalromaner och hoppas på att denna fallar mig i smaken.
August 07 Jag har kommitpå en sak. Det är ingen hit att gräva upp potatis när man legat sjuk i två dagar. Den där bättringsvägen försvinner liksom och helt plötsligt är man på en helt annan väg
 . Men jag kände mig ju så mycket bättre, kan iofs bero på panodilen, och så var det så fint väder... och potatisen i trädgårdslandet hade fått vänta aaaalldeles för länge. Nu har vi iaf väldigt mycket potatis och jag har ont i huvudet igen...Är så trött på sängen och soffan så jag kräks... nästan iaf... Med min kräksfobi blir det inte mycket att komma med...
Har tillbringat lite tid här framför datorn iställat, och tittat på barnvagnar. Rätt kul, men vilken snårig och vagnsdjungel det finns. Inte klokt. Lutar åt en Emmaljunga Smart duo combi... eller vad det var den hette... om nu sambon går med på det förstås. Han har ju också rätt att uttrycka sina åsikter liksom.
Det är inte billigt att skaffa barn precis, men rätt trevligt, om man bara slapp vara gravid så himla länge. Börjar redan tröttna, och så är det 3 månader kvar, de tre värsta. Vill ha vår bäbis nu! Tur att man inte är elefant och måste gå gravid i två år. Då hade det inte blivit särskilt många bäbisar i världen tror jag... om människan skulle vara gravid i två år alltså. Fast det finns ju kvinnor som älskar att vara gravida iofs. Man kunde väl få välja.
Har äntligen laddat in lite semesterbilder i datorn. Ska se om jag kan få in några här på sidan.
Nu får jag nog kapitulera och gå och lägga mig en stund iaf och så behöver jag nog fixa lite lunch också. Tar det efter vilan... July 29 Och så varsemestern slut och man är tillbaka på jobbet. Där är allt som vanligt... för lite personal och anställningsstopp. Skönt att man bara ska jobba högst 3 månader till innan det är dags att ta itu med annat jobb, här hemma... och tur att de arbetskamrater som finns är så trevliga.
Fick en helt superfin sista semestervecka i skärgården. Blå himmel, sol, värme (dock inte i vattnet enligt mig), hav, varma klippor... och allt detta tillsammans med bl.a. världen bästa och älskade sambo, systeryster och annat trevligt folk. Ska försöka ta mig för att lägga in lite bilder så småningom, när jag fått in dem i burken.
Magen den bara växer... eller är det kanske bäbisen som gör det
 ... och jag har fått höra hur stor den är i förhållande till hur långt gången jag är (5 månader) ett antal gånger idag. "Ja... jag vet!!"... Det är liksom jag som bär på den... Men det är ju trevligt att den växer iofs. Ska till barnmorskan och mäta etc på måndag. Var ett tag sen jag var där nu så det ska bli kulNu väntar min bok på mig i soffan och mina fötter som inte alls vill vara med om att springa omkring på ett lab hela dagarna skriker efter högläge och vila. July 13 Nu har jagvarit en vecka i mitt sommarparadis.
Det hade varit ännu mer paradis om vi inte hade regn i stort sett hela veckan. Endast torsdagen var sådär barn-somrigt paradisiskt med klarblå himmel, värmande sol och glittrande hav vid klipporna. Men jag har fyllt på med sommarenergi iaf med hjälp av massa sällskapsspel, trevligt sällskap, lugna bokstunder och kärleken, trots att jag var in i döden trött igår när vi kom hem. Somnade halv nio till min pojkväns besvikelse. Han ville ju ha lördagsmys med godis, grogg (läsk för mig) och så. Vi får ta lördagsmyset på en söndag istället...i vår nya båt. Ska flytta in där idag, fast i morgon ska vi hem igen och handla och fixa och dona. Sen far vi ut på tisdag igen och tar med systeryster. Hoppas på soliga dagar i skärgården mina två sista veckor av semester. Fast regnar det får vi plats i båten iaf... utan att gå på varandra hela tiden.
Saknar mina barn. Jag har haft mina två sommarsemesterveckor med dem nu och det är deras pappas tur. Är ändå avundsjuk på honom. Ju längre de är hos mig dessto svårare är det att släppa dem. Men de har kul och mysigt med pappa och hans familj, det vet jag. Det gör det hela uthärdligt.
Nu är det packning... igen... som gäller. June 29 Jag har minallra första riktiga semester nu! Känns bra *ler*
Ikväll ska vi hämta barnen och sen dra vidare ut till båten och skärgården. Det blir tre dagar där, lite kortare än tidigare beräknat pga av diverse grejer bl.a. båtbyte, men det får det vara värt. Nästa vecka bär det av på det obligatoriska sommarlägret med familjen. Ska visst bli bättre väder dessutom, inte helt fel.
Nu tycker bäbisen i magen att jag ska gå på toa, den har en tendens att ligga och sparka eller slå på kissblåsan så det blir många besök om dagarna. Annars mår magen, bäbisen och jag bara bra. Lite småkrämpor bara, som man får ta när man är gravid.
Dags att bege sig. Hoppas alla får en riktigt skön sommar
June 24 Är ledsen iögonen idag!
Min älskade lånehund, Emma-vovven, finns inte mer. Hon var dålig och hennes matte fick lämna henne på djursjukhuset så hon kunde få blodtransfusion. Sen hittade veterinären en stor cancertumör i magen och några timmar senare orkade hon inte mer utan somnade in.
Det var inte min hund, men jag har kännt henne och tagit hand om henne då och då i så många år och tyckte så otroligt mycket om henne. Det gör ont att tänka på att jag aldrig mer får klappa om henne eller skälla på henne för att hon hoppar omkring som en studsboll när man kommer för att hälsa på hennes matte, eller för att hämta henne och vara hennes extramatte ett tag. Det var ju inte länge sen hon var här ett par dagar, känns overkligt att hon nu är borta för alltid.
Dessutom är sista länken till min älskade Bessie borta, Emma var ju trots allt systers-barnbarn till min vovve.
Alla känslor rivs upp igen.
Tänker även på Emmas stackars matte, jag vet hur jobbigt det är och jag gråter med henne. Det är inte lätt att förlora en familjemedlem.
Älskade Emma-vovven R.I.P. och hälsa Bessie från mig. Jag saknar er båda!!!
|
|
|
